BLT

Danmark och Sverige ska bestämma något tillsammans. Man är inte riktigt överens om projektet som ska genomföras. När de båda länderna sätter ihop en sammarbetsgrupp, så väljer man ut lika många personer från respektive land. 50/50. Det blir rättvist så.

Om man ska bilda lag och utföra en tävling har man lika många i alla lagen. Det blir rättvist så.

Överallt i världen tänker man så. Nej, inte riktigt, förresten. Det finns en liten minoritet i Sverige som inte gör det. BLT 8/3 -10

Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Varför är det jämställt när kvinnor är i toppen? Varför är det jämställt när kvinnor är i en majoritet? Är de deras tur att bestämma över männen?
Är det svartas tur att piska vita, och åka till Europa och Amerika för att ta slavar?

Jag är för jämställdhet. Riktig jämställdhet. Inte hitler-fasoner
Tacka vet jag KDU:s kampanj "We can do it! - utan kvotering"

Med körkort som mål och lärare som hinder

Jag kämpar förtvivlat med att göra klart alla kurser som måste vara betygsatta innan man får sitt B-kort.

På alla övriga program betyder "kämpa" att man arbetar hårt med en uppgift, man pluggar och man spenderar mycket av sin tid med att inte bara få godkänt, utan också få ett högre betyg än så.

Man säger till sin mentor att man vill bli klar så fort som möjligt, och meddelar att man satsar på ett visst betyg. När detta är klart får man uppgifter som man ska klara av.

På fordonsprogrammet betyder "kämpa" att man hela tiden måste vara på sin lärare och fråga vad man ska göra nu, fråga vad man har kvar, och påpeka att man gärna jobbar med lite högre tempo. Nu är jag i det läget där det känns lite dumt och förläget att gå till min mentor och fråga vad jag ska göra nu.

Hur många brukar känna så? Jag är dessutom inte riktigt den som brukar vara förlägen eller känna mig dum.

Mov(ie)s

Far och Martin åkte spark på skaren. Sist jag gjorde det var jag lika liten som Martin. Om inte ännu mindre. Går det?

Tidigare idag tillbringade jag min tid hos Maria. Vi red. Det skojigaste denna veckan! Lägg märke till mina skådespelartalanger och Marias regissörsfärdigheter.

Jag kommer förutom en Oscar, även få huvudrollen i en Westernfilm som James Cameron och Maria Axelsson kommer att regissera.

Jag ska sitta rak i ryggen, slå en nonchalant blick på någon rik markägares vackra dotter, och sedan rida ut på prärien mot en storslagen solnedgång i hopp om att i framtiden kunna återvända.

Hur som helst ser vi här resultatet på flera sekunders filmade tidigare idag:

(Tänk på hur känslan är som jag beskriver i detta inlägget)

När jag kom till stationen igår kväll tänkte jag: Nu måste jag köpa en biljett. När jag skulle göra det hade jag inga pengar på kortet.

Busig som är var gick jag på tåget i alla fall. När sedan konduktören kom såg jag till min stora glädje att det var den konduktören som jag lärt känna under mina resor med Öresundståget. Vi utbytte hälsningsfraser och checkade så det var bra med varandra, och så sa jag som det var att jag inte hade någon biljett. Jag frågade om han kunde ta kort, men det gick ej. Jag föreslog inbetalningskort, och då sade han: Ja, jag återkommer.

Glad i hågen satte jag mig tillrätta och SMS:ade lite med Malin, Clara och Annie.

Tåget dunkade vidare och stationerna flög förbi. Jag satt bekvämt tillbakalutad och funderade på min framtid. En kvinna mitt emot mig rättade till sin scarf. Jag tyckte den var ful. Som tur var skulle jag aldrig se henne någon mer gång i mitt liv. Trodde jag.

Hmm. Just det. Jag skriver inte på en roman, jag bloggar. Förlåt.

Hur som helst, tåget stannade i Mörrum och jag hoppade av, aningens fundersam på min gratis-resa. När jag gick förbi de sista dörrarna stod han där. Han log.

Jag kunde inte annat än le tillbaka och säga: Du får ha det jättebra!

Han svarade: Detsamma.

Jag sa: Tack så jättemycket.

Han log om möjligt ännu bredare. De vita tänderna reflekterade månskenet och skapade en fantastisk kontrast till den mörka hyn.

Just det. Ingen roman.

Skylt-mångfald

Denna bilden i sig är kanske inte så spännande. Men hur tänker de när de när de sätter upp skylten?

Jag tänker såhär: om det är sommar så spelar det ingen roll.
Är det vinter så spelar det ingen roll, för om det är snö, så ser man om den är underhållen, och om den inte är underhållen så undviker man att gå på den. Är det inte snö, spelar det igen roll.

Det är under en speciell situation den kan behövas. Om man går in på stigen (som är max 20m) och det börjar snöa. Om man då skulle fastna i snön, så vet man att man kommer att få vara kvar där tills det töar.


Jag kan förövrigt berätta att jag sitter på tåget brevid en dansk. Jag tror han är det. Han har stort rött skägg, är rufsig i håret. Blårutig flanell-skjorta, och blå något för långa, lite uppkavlade jeans. Skorna är av och han har fötterna på sätet mittemot.
Måste vara en dansk.

Jag har sett honom en gång tidigare på detta tåget. Då läste han i en dansk tidning. Nu läser han en svensk.