Med körkort som mål och lärare som hinder

Jag kämpar förtvivlat med att göra klart alla kurser som måste vara betygsatta innan man får sitt B-kort.

På alla övriga program betyder "kämpa" att man arbetar hårt med en uppgift, man pluggar och man spenderar mycket av sin tid med att inte bara få godkänt, utan också få ett högre betyg än så.

Man säger till sin mentor att man vill bli klar så fort som möjligt, och meddelar att man satsar på ett visst betyg. När detta är klart får man uppgifter som man ska klara av.

På fordonsprogrammet betyder "kämpa" att man hela tiden måste vara på sin lärare och fråga vad man ska göra nu, fråga vad man har kvar, och påpeka att man gärna jobbar med lite högre tempo. Nu är jag i det läget där det känns lite dumt och förläget att gå till min mentor och fråga vad jag ska göra nu.

Hur många brukar känna så? Jag är dessutom inte riktigt den som brukar vara förlägen eller känna mig dum.

Mov(ie)s

Far och Martin åkte spark på skaren. Sist jag gjorde det var jag lika liten som Martin. Om inte ännu mindre. Går det?

Tidigare idag tillbringade jag min tid hos Maria. Vi red. Det skojigaste denna veckan! Lägg märke till mina skådespelartalanger och Marias regissörsfärdigheter.

Jag kommer förutom en Oscar, även få huvudrollen i en Westernfilm som James Cameron och Maria Axelsson kommer att regissera.

Jag ska sitta rak i ryggen, slå en nonchalant blick på någon rik markägares vackra dotter, och sedan rida ut på prärien mot en storslagen solnedgång i hopp om att i framtiden kunna återvända.

Hur som helst ser vi här resultatet på flera sekunders filmade tidigare idag:

(Tänk på hur känslan är som jag beskriver i detta inlägget)