Christian

BLT

noreply@blogger.com (Christian) — Tue, 09 Mar 2010 17:37:00 +0000

Danmark och Sverige ska bestämma något tillsammans. Man är inte riktigt överens om projektet som ska genomföras. När de båda länderna sätter ihop en sammarbetsgrupp, så väljer man ut lika många personer från respektive land. 50/50. Det blir rättvist så.

Om man ska bilda lag och utföra en tävling har man lika många i alla lagen. Det blir rättvist så.

Överallt i världen tänker man så. Nej, inte riktigt, förresten. Det finns en liten minoritet i Sverige som inte gör det. BLT 8/3 -10

Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Varför är det jämställt när kvinnor är i toppen? Varför är det jämställt när kvinnor är i en majoritet? Är de deras tur att bestämma över männen?
Är det svartas tur att piska vita, och åka till Europa och Amerika för att ta slavar?

Jag är för jämställdhet. Riktig jämställdhet. Inte hitler-fasoner
Tacka vet jag KDU:s kampanj "We can do it! - utan kvotering"

Med körkort som mål och lärare som hinder

noreply@blogger.com (Christian) — Fri, 05 Mar 2010 07:20:00 +0000

Jag kämpar förtvivlat med att göra klart alla kurser som måste vara betygsatta innan man får sitt B-kort.

På alla övriga program betyder "kämpa" att man arbetar hårt med en uppgift, man pluggar och man spenderar mycket av sin tid med att inte bara få godkänt, utan också få ett högre betyg än så.

Man säger till sin mentor att man vill bli klar så fort som möjligt, och meddelar att man satsar på ett visst betyg. När detta är klart får man uppgifter som man ska klara av.

På fordonsprogrammet betyder "kämpa" att man hela tiden måste vara på sin lärare och fråga vad man ska göra nu, fråga vad man har kvar, och påpeka att man gärna jobbar med lite högre tempo. Nu är jag i det läget där det känns lite dumt och förläget att gå till min mentor och fråga vad jag ska göra nu.

Hur många brukar känna så? Jag är dessutom inte riktigt den som brukar vara förlägen eller känna mig dum.

Mov(ie)s

noreply@blogger.com (Christian) — Wed, 03 Mar 2010 16:40:00 +0000

Far och Martin åkte spark på skaren. Sist jag gjorde det var jag lika liten som Martin. Om inte ännu mindre. Går det?

Tidigare idag tillbringade jag min tid hos Maria. Vi red. Det skojigaste denna veckan! Lägg märke till mina skådespelartalanger och Marias regissörsfärdigheter.

Jag kommer förutom en Oscar, även få huvudrollen i en Westernfilm som James Cameron och Maria Axelsson kommer att regissera.

Jag ska sitta rak i ryggen, slå en nonchalant blick på någon rik markägares vackra dotter, och sedan rida ut på prärien mot en storslagen solnedgång i hopp om att i framtiden kunna återvända.

Hur som helst ser vi här resultatet på flera sekunders filmade tidigare idag:

(Tänk på hur känslan är som jag beskriver i detta inlägget)

noreply@blogger.com (Christian) — Tue, 02 Mar 2010 15:53:00 +0000

När jag kom till stationen igår kväll tänkte jag: Nu måste jag köpa en biljett. När jag skulle göra det hade jag inga pengar på kortet.

Busig som är var gick jag på tåget i alla fall. När sedan konduktören kom såg jag till min stora glädje att det var den konduktören som jag lärt känna under mina resor med Öresundståget. Vi utbytte hälsningsfraser och checkade så det var bra med varandra, och så sa jag som det var att jag inte hade någon biljett. Jag frågade om han kunde ta kort, men det gick ej. Jag föreslog inbetalningskort, och då sade han: Ja, jag återkommer.

Glad i hågen satte jag mig tillrätta och SMS:ade lite med Malin, Clara och Annie.

Tåget dunkade vidare och stationerna flög förbi. Jag satt bekvämt tillbakalutad och funderade på min framtid. En kvinna mitt emot mig rättade till sin scarf. Jag tyckte den var ful. Som tur var skulle jag aldrig se henne någon mer gång i mitt liv. Trodde jag.

Hmm. Just det. Jag skriver inte på en roman, jag bloggar. Förlåt.

Hur som helst, tåget stannade i Mörrum och jag hoppade av, aningens fundersam på min gratis-resa. När jag gick förbi de sista dörrarna stod han där. Han log.

Jag kunde inte annat än le tillbaka och säga: Du får ha det jättebra!

Han svarade: Detsamma.

Jag sa: Tack så jättemycket.

Han log om möjligt ännu bredare. De vita tänderna reflekterade månskenet och skapade en fantastisk kontrast till den mörka hyn.

Just det. Ingen roman.

Skylt-mångfald

noreply@blogger.com (Christian) — Mon, 01 Mar 2010 16:40:00 +0000

Denna bilden i sig är kanske inte så spännande. Men hur tänker de när de när de sätter upp skylten?

Jag tänker såhär: om det är sommar så spelar det ingen roll.
Är det vinter så spelar det ingen roll, för om det är snö, så ser man om den är underhållen, och om den inte är underhållen så undviker man att gå på den. Är det inte snö, spelar det igen roll.

Det är under en speciell situation den kan behövas. Om man går in på stigen (som är max 20m) och det börjar snöa. Om man då skulle fastna i snön, så vet man att man kommer att få vara kvar där tills det töar.

Jag kan förövrigt berätta att jag sitter på tåget brevid en dansk. Jag tror han är det. Han har stort rött skägg, är rufsig i håret. Blårutig flanell-skjorta, och blå något för långa, lite uppkavlade jeans. Skorna är av och han har fötterna på sätet mittemot.
Måste vara en dansk.

Jag har sett honom en gång tidigare på detta tåget. Då läste han i en dansk tidning. Nu läser han en svensk.

Skojigt

noreply@blogger.com (Christian) — Fri, 26 Feb 2010 11:02:00 +0000

Under denna kvällen fördes en loggbok.

23.49 Maria går på toa
23.50 Jaha?
32.35 Maria kommer tillbaka
00.01 Samuel går på toa
00.04 Tillbaka
00.26 Dukar av bordet
00.27 Börjar spela kort
00.32 Börjar andra omgången
00.38 Tredje omgången börjar
00.42 Samuel konstaterar ett faktum
00.44 Fjärde omgången
00.49 Femte omgången
00.49 Maria gick på toa för en timme se
01.02 Femte avslutas
01.11 Anna går på toa
01.12 Tillbaka
01.22 Annie går ut i köket. Tror jag

Jag avslutar med en skojig vits:

President Nicolas Sarkozy besöker en stålfabrik. Till fabrikschefens stora förvåning hälsarSarkozy på en av hans anställda, Morton, och ger honom en vänskaplig kram. Samma sak händer både när Barack Obama och Vladmir Putin besöker fabriken.
Föga imponerad säger fabrikschefen till Morton: "Jag slår vad om att du inte känner påven."
Morton rycker på axlarna. "Vi brukar spela golf tillsammans."
Stridshandsken har därmed kastats och fabrikschefen betalar för deras resa till Vatikanen. Under en påvlig välsignelse smiter Morton iväg. Och mycket riktigt: Där står han, sida vid sida med påven.
Då knackar två kinesiska män chefen på axeln och frågar: "Vem är den där mannen i vitt som står brevid Morton?"

Lägerhumor.

noreply@blogger.com (Christian) — Thu, 25 Feb 2010 18:28:00 +0000

I'm back in business, tillbaka på banan.

Lägret som jag befunnit mig på har varit kalas! Det bästa man kan spendera sin tid på är att vara ledare på ett plusläger. Om man känner för det.

Jag spenderade en del av min kväll i ett killrum där humorn var på denna nivån:

"Är din fru 10 meter från köket har hon rymt"

Hur som helst, lägrets citat går till Filip. Några deltagare körde Sanning och konsekvens. Filip valde konsekvens och skulle gå ut ur rummet och sätta på sig en ögonbindel. När han kom tillbaka hade resten bytt plats, och så skulle kan känna sig fram och avgöra vem den första personen han stötte på var.

Han gick fram till E (som var en av två tjejer i rummet) och kände på ansiktet och axlarna. Sedan sa han:

"Det måste vara E för hon har inte så stora..."

Självklart var det "örhänge" som han glömde bort namnet på.

Karlshamn 2010

noreply@blogger.com (Christian) — Sun, 21 Feb 2010 13:35:00 +0000

Man kan ju inte låta bli att småle.

fjanterier

noreply@blogger.com (Christian) — Sat, 20 Feb 2010 20:14:00 +0000

Mamma skulle fotografera den enorma 'boa constrictor' som har gått i ide på vårt växthus.

När hon gjorde det gömde (läs: försökte jag gömma mig) jag mig i en snödriva.

Raja tyckte det var skoj.

Kallt var det iallafall. Och Boa:n ligger kvar.

noreply@blogger.com (Christian) — Fri, 19 Feb 2010 14:58:00 +0000

Emmas väska hänger på en skör tråd.

Bibliotekets beskyddare

noreply@blogger.com (Christian) — Thu, 18 Feb 2010 10:57:00 +0000

Nu bjuder jag på den bästa serien i Kalle Anka genom tiderna. Skriven av Don Rosa 1992.

Klicka på bilden och njut!

Brat-fika

noreply@blogger.com (Christian) — Wed, 17 Feb 2010 18:19:00 +0000

När jag och Charlott satt och fikade på Briggen, (det ställe i Karlshamn där den typiske besökaren ser ut såhär:

och såhär:

) Så vad jag och Charlott gjorde där är ju en fråga man kan ställa sig, och kanske till och med fundera över.

Hur som helst, jag beställde en "Mer" med päronsmak. Som tur var fick jag den med kärleksfull fruktjuice. De gångerna jag inte får det, blir jag deprimerad, får utslag, och ropar ut saker som: "klant", "idiot" och "du passar inte alls i det där".

Yoda.

noreply@blogger.com (Christian) — Tue, 16 Feb 2010 18:42:00 +0000

Den uppmärksamme

noreply@blogger.com (Christian) — Mon, 15 Feb 2010 20:29:00 +0000

Så här var resultatet efter 15 svar på omröstningen Ska jag ha långt eller kort hår?

Demokratin talar, och mitt hår förblir kort. Det känns som om jag kommer gå och klippa mig snart. Väldigt snart.

Nåväl, nytt inlägg är på gång, och det innehållet lite tankar jag fick när jag gick på Bokia i Karlshamn.

Boktitlar är spännande ibland.. Oftast består boktitlarna av ett ord, inte sällan en beskrivning på en person. Exempel på detta är Thomas Bodströms deckare "Rymmaren" och "Idealisten".

Andra exempel är: "Geniet", "Infiltratören", "Räven", "Dubbelgångaren", "Nattvandraren", "Sjöjungfrun", "Snömannen" osv.

En annan kategori är de titlar som börjar på ett personliga pronomen, singular, nominativ eller ackusativ i tredje person, det vill säga "den" och fortsätter med ett adjektiv, till exempel "samvetslöse", eller en förklaring på någon eller något som händer. (Alla ni lingvister (eller lingvistiker?) som läser min blogg får gärna rätta alla mina fel, och tala om vilken ordklass osv. "samvetslöse" hör till. )

Som exempel har vi då "Den Samvetslöse", "Den mörka ängeln", "Den hand som skälver", "Den sista vintern", "Det lömska nästet" etc.'

Någon kontenta till detta har jag nog inte. Jag har heller ingen förklaring till att jag skrev det mer än att jag tycker det är lite komiskt. Att man alltid försöker bygga upp en form av mystik kring boken, som om man vill väva ihop de långa orden med läsaren till ett outgrundligt och gåtfullt litterärt behagligt täcke innan denne ens öppnat boken.

Demokrati

noreply@blogger.com (Christian) — Sun, 14 Feb 2010 21:47:00 +0000

En del kallar det ödet. Andra slump. Jag vill inte påstå att man alltid vet vad som kommer komma. I detta fallet är det inte ödet. Det är du.

Du som läsare kan komma att förändra mitt liv. Tro inte att detta är en töntig omröstning. Genom att rösta hjälper du till att bestämma. Du visar vad du tycker och du representerar allmänheten. Beroende på vilken pixel på din skärm du trycker på kommer du förändra mitt utseende. Tänk vad enkelt. Flytta musen 2 cm, och jag passar inte i kostym. Spännande tanke.
Nu kommer vi äntligen till frågan:

Ska jag ha långt eller kort hår?

noreply@blogger.com (Christian) — Sun, 14 Feb 2010 17:22:00 +0000

Att varva och ändra sin stil

kan ge intrycket "instabil"

Tanken är ju inte den

men känslan är kanske allmän.

Det är ju inte på det viset

att jag irrar kring i diset

Jag skriver och ändrar för att försöka

att mina läsarsiffror öka

Det var iallafall målet tidigare

att bloggen skulle bli rikligare

att fler kan instämma och förstå

och att vid den punkten, först då

det går upp ett ljus,

och i tanken ett sus

att ifrån denna blogg vi kan ej avstå.

Nu är det ju så

att det inte kan gå

för vi alla är så olika

en del gillar netto, andra ica

och att ändra på det

genom att bli poet

är intet annat än att mina trogna läsare svika.

Fast jag kanske gör det ibland iallafall.

Upplevelserna vs. Visionerna

noreply@blogger.com (Christian) — Sat, 13 Feb 2010 16:23:00 +0000

Fantasin flödar, och jag drunknar i poesins aldrig sinande flod. En bra början på ett inlägg, trots att det troligen ej kommer präglas av varken skaldekonst, lyrik eller kväde som vi även säger ibland.

Rummet är fullt av kläder. Var jag än går hindras jag av strumpor, skjorta eller en och annan stickad grå tröja. Jag funderar på att städa. Inget i mitt liv är just nu mer meningsfullt. Trots det sitter jag kvar här. Till synes lugn, tillfredsställd och självsäker, men i mitt inre är jag full av liv.

Jag flätar ihop mina tankar och minnen till ett enda flöde av visioner. Jag zoomar ut och begrundar strömmen. Viljans ström. Förändringens ström. Framtidens ström.

Alternativa stavningar

noreply@blogger.com (Christian) — Fri, 12 Feb 2010 12:00:00 +0000

Dogglass

Krizstina

Marii

Viljam

Rosor

noreply@blogger.com (Christian) — Thu, 11 Feb 2010 21:18:00 +0000

Här är de rosor som jag köpt till Lucy Griffiths inför alla hjärtans dag. Ska bara skicka dem också.

Bamse

noreply@blogger.com (Christian) — Wed, 10 Feb 2010 19:44:00 +0000

Bamseserier är alltid så politiskt korrekta. Det spelar ingen roll vilken färg man har på pälsen, eller om man tycker om att rita istället för att spela fotboll, vilket då tydligen är en norm som de flesta små pojkar borde följa. (redan här visar man ju att det finns något som räknas som "normalt")

Vilket fall så ska de små barnen som läser Bamse förstå att det inte spelar någon roll om man är annorlunda, eller om man har ett konstigt namn, eller om man är ett stort fult troll, man kan ändå hitta någon som är likadan, och man kan byta namn, och man kan hitta ett lika fult troll som man kan gifta sig med.

Bredvid denna individualist-propaganda skjuter de in en liten liten kanin som är så galet självsäker och vet vad han vill, att när han köper glass och inte har några pengar, så gör det ingenting, för han är ju så liten!

Slutsats: de vuxna människor som skrivit detta vill inte ge glass till sina barn. För de är för små. De vill lära sina barn att "Nej, nej. Du är för liten för att vilja ha något" Problemet med den inställningen är ju att man alltid är yngre än sina föräldrar. Allt kommer sluta med 90-åriga curling-föräldrar. Är det bra?

facebook-gruppernas envisa kamp 5

noreply@blogger.com (Christian) — Mon, 08 Feb 2010 21:11:00 +0000

Att kolla in olika grupper på facebook är numera min hobby.
Nu kommer gruppen "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?"

Det är alltså denna lyktstolpen vi snackar om:

Detta var alltså inget problem. I skrivande stund har gruppen 30 472 medlemmar.

I gruppens info står det att Mona har 3699 fans.

Jag söker på "Mona Sahlin" och får upp dessa grupper:

Mona Sahlin som statsminister - Nej tack! | 21 019 medlemmar

Om Mona Sahlin blir statsminister emigrerar jag! |16 174 medlemmar

Jag hittar även: "Go Mona Sahlin!" 940 medlemmar.

_____________

Är det så att det bara är högersympatisörer som hänger på facebook?

Har De Röda en annan community-sida som de använder slaviskt?

Om man ska utgå från färg-schemat på de olika sidorna är Mona med stab fortfarande kvar på Lunarstorm. Känns bra.

noreply@blogger.com (Christian) — Sun, 07 Feb 2010 11:28:00 +0000

I city Lund Malmö 5 feb får vi med stor glädje och intresse veta att Sydafrikas president Jacob Zuma, som för övrigt har 6 fruar, har köpt ljusstakar av ett företag i Svedala.

Jacob bodde på ett hotell på Malmö AirPort, och blev förtjust i deras adventsljusstakar, och ba att få köpa 15 st. Hotellpersonalen begav sig med glädje i hjärtat till Ica i Svedala. Åke Karlsson tycker det känns speciellt att få sälja ljusstakar till Sydafrika.

Jag tackar City i Lund för denna informationen.
Troligen kommer zulu-folket att ångra att de röstade på Jagge efter detta.

Dagens tips

noreply@blogger.com (Christian) — Thu, 04 Feb 2010 20:47:00 +0000

Det är Bertil Samuelsson med Fru, som genom BLT idag bidrar med dagens tips. Många har klagat på att korken är svår att öppna på de nya mjölkpaketen. Bertil säger att hans fru brukar ta en kniv och skära loss taggarna som håller fast korken. Tack Bertil och Fru Samuelsson.

Arla skyller som vanligt på en leverantör. Denna gången "skruvkorkstillverkaren".

jag har kompisar i spanien

noreply@blogger.com (Christian) — Wed, 03 Feb 2010 08:00:00 +0000

Jag använder som jag tidigare berättat Google Analytics. Där kan jag se varifrån mina besökare kommer ifrån. Eller, var de är när de går in på min hemsida, rättare sagt.

Några av mina trogna läsare är i spanien nu:

eller om jag ska rätta även det, Las Palmas de Gran Canaria.

I övrigt, så kommer här en lista på de länder läsare varit i/kommer från. Det är bara den senaste månaden, dock:

Jag vill från min innersta vrå i mitt hjärta säga ett innerligt: Tack, Thanks, Gracias, Tak, Takk, Kiitos, Danke, Merci, Thanks ,ありがとう

facebook-gruppernas envisa kamp 4

noreply@blogger.com (Christian) — Tue, 02 Feb 2010 19:52:00 +0000

Detta kan man ju nästan bli arg på:

Hästar finns inte!

Denna grupp kämpar för att "sprida sanning till alla dessa människor som lever i ovetskap om hästarnas icke-existens."

De människor som går med i en sådan här grupp har aldrig gått upp tidigt på morgonen, väntat på att solen ska gå upp, fått hästen sadlad, och sedan blivit instruerad hur man ska sitta och hur man ska hålla, och hur man ska göra.

De har aldrig galopperat ikapp med 700 kilos ardennerhästar, eller hållt sig till "föyrkantin". De har inte blivit fotograferade när de sitter på ryggen på en häst, och bara ser lyckliga ut. Det är denna sortens människor jag vill hjälpa. Samhället måste lägga sina pengar på detta, istället för genusforskning och slipstensmuseum.

En skattefinansierad hästgård för de 11 718 personer som är med i gruppen. Det är min vision. Tack.